Viva Espania

(stavas det så?)

I vilket fall som helst, så har jag och min familj, mina föräldrar och min syster med familj varit på en underbar semester tillsammans i Spanien. Visserligen är det två veckor sen, men bättre sent än aldrig att blogga om det!

Vi var i Mil Palmeras på spanska solkusten. Mina föräldrar har varit där 7 gånger tidigare, men hade smart nog hållit nere våra förväntningar på stället. Jag hade nog inte haft några förväntningar alls och det gjorde ju att allt blev kanon.

Vi badade i havet, käkade gott på kvällarna, shoppade (men bara lite, övervikten var ett faktum redan på utresan) och umgicks. Det var toppen och helt klart ett ställe jag kan tänka mig att åka tillbaka till. Synd att företaget jag jobbar på har lägenheter där då! Synd synd synd!!!

:-(

Jag fick inte jobbet. Dom hade gått vidare med andra sökande... Bla bla bla...

Jag som inte ens visste om jag över huvud taget ville ha jobbet, känner nu när jag inte fick det, att det hade varit mitt drömjobb. Galen man är! Det är väl bara att söka vidare antar jag och inte ge upp hoppet än på länge. Det finns ju inte en hel hop med jobb där ute. Wish me luck!

Håll tummarna!

För nu har jag sökt ett jobb som jag kanske eventuellt vill ha... Jag är RIKTIGT nöjd med min ansökan, nu gäller det bara att hoppas att dom fattar hur bra jag är=). Jag tycker att det är svårt, man vet vad man har men inte vad man får. Men i mitt fall vet jag ju att jag inte har heltid men att jag kan få heltid. Jag älskar mitt jobb och jag hoppas nog egentligen att jag kommer att få jobba kvar, men jag vågar inte chansa. Och är det nu så att dom på jobbet jag har sökt fattar hur bra jag är och vill ha mig, kanske det är dags att höra av sig till chefen på mitt nuvarande jobb? Så kan man också göra!

Hepp!

Varför

har vi så jädrans svårt att avsluta projekt här hemma? Vi är fanatiska när det gäller att påbörja dom, men sen någonstans när det NÄSTAN är färdigt, då börjar vi på nästa... Härligt att börja med nya projekt, vilken energi man får när man börjar, men energin verkar inte hålla till slutet. Men äh, det gör kanske inte så mycket, vi har ju hela vårt liv på oss att avsluta. Vi ska ju bo här jämt!

Idag ringde plåtslagaren, som ska hjälpa oss med fönsterbläck och smygar runt fönstren. Han ville komma förra (eller var det förförra) helgen, men då hade vi inte gjort färdigt det vi skulle göra innan han kan börja. Tydligen hade jag sagt då att vi skulle ringa när vi var klara. Oops! Nu ringde han igen för att kolla om vi var klara.
-"Ja, eller njaej, det kanske vi inte är".

Så nu blir det till att sätta fart, om vi inte vill att snön ska lägga sig i år igen och riskera att läcka in vatten i tegelfasaden.

Skäms på oss!