Ibland

undrar jag hur mycket jag ska orka...
När tar det slut liksom? Kanske aldrig, eller snart eller om massor med år...

Samtidigt går livet vidare, A blir större, vi blir tajtare, jag får följa hans utveckling VARJE dag!!!

Vissa dagar känns det så här.
Men det känns aldrig omöjligt.

Jag är fett stolt över att jag grejar det, trots att jag ibland känner mig liten som en myra och bara vill gråta...

Vi har haft en jättemysig dag och kväll, jag och min bästa. Ända tills han skulle sova. Jag hade noll tålamod, och han hade noll lust att sova.. Jag vet ju varför vi krånglar idag, båda två. Vi är ledsna, inte på varandra, men det är där det kommer ut...

Människor

Alltså, jag får vara med om så mycket konstigt!

Jag har en vilja att alltid tro det bästa om människor, tills motsatsen bevisats. Eftersom jag vet det, ringde jag två vänner innan jag träffade en människa som jag egentligen inte känner, igår.

Jag tyckte nog att dom var lite väl dömande, men en av dom sa;
-"Ha kvar din syn, att alla människor vill väl, men sen har du mina ord lite i bakhuvudet, så du inte gör nåt tokigt."

Tack för det! Det behövdes...
Tyvärr.

"Jag kan vara din bebis och din stora kille mamma".

Det är bäst för dig!
Var tar åren vägen..?

Du varg, du varg

kom inte hit!

Ungen min får du aldrig...

Att hinna ifatt...

Hemma från jobbet idag. Barnet på dagis. Ligger i soffan och försöker vila. Känner att stressen finns där lite i magen. Massor att plocka med här hemma. Men jag har bestämt mig. Idag är det lugn och vila som gäller. Jag behöver komma ifatt mig själv.

Nu Sjunde himlen på femman och en skål med jordnötsbågar!

Det här kunde driva mig till vansinne förut, när vi bodde tillsammans. L's tandborste lämnad på handfatet istället för i tandborstmuggen.

Nu ikväll när jag såg den blev jag varm och lät den ligga kvar...

Skatter, förmåner och kärlek

Tänk vad bra vi har det i Sverige! När man behöver hjälpen så finns den där, det gäller bara att be om den. Eller inte ens det förresten, en del organisationer inom kommunen ringer upp när dom tror att dom behövs. Jag ska aldrig mer klaga på att jag behöver betala skatt.

Träffade i fredags en man från en del av socialtjänsten. Jag var pirrig och nervös innan han kom, men han var störtskön! Tänk vilka engagerade människor det finns.

Känner mig tacksam emot
Eskilstuna kommun, med allt vad dom erbjuder som hjälp och stöd.
Grupper, dit jag får komma och vara jag, med allt vad det innebär.
Skatteverket, för att dom gör sitt jobb och lite till, för att hjälpa mig att förstå.
Försäkringskassan, som också gör sitt jobb, och gör det enkelt.
Mina föräldrar, som ställer upp, i vått och torrt. Det är trygghet för mig. Och kärlek.
Min syster, som trots några mils avstånd, gör sitt bästa för att finnas och förstå.
Alla underbara människor runtomkring mig, som hjälper mig med allt från barnvakt, till förtroliga samtal, sällskap framför tv'n, kläder till A, famnar att kramas i, mm mm...

Tacksamheten är oändlig och jag hoppas att jag en dag kan ge tillbaka!!