Telefonen

ringde igår. En pappa ville prata med sitt barn.
Barnet ville inte och mamman kunde inte tvinga...

Tänk att en relation kan bli så förstörd... Det måste göra så ont i pappan! Men det är inget jag kan göra något åt. Det är deras relation. Jag kan se till att mitt barn får träffa pappa när han vill, men vill han inte så kan jag inte tvinga honom...

Jag hörde besvikelsen i pappans röst, men barnet tittade vidare på tv och somnade sött i mammans famn. Jag är så tacksam för att det är hos mig han känner trygghet och att det inte är jag som måste sitta ensam med besvikelsen och sorgen över att mitt barn inte vill prata...

Tung ryggsäck

Ibland känns den extra tung, ryggsäcken med alla mina erfarenheter. Men å andra sidan är dom ju just det, erfarenheter, och dom har gjort mig till den jag är idag..

Jag har kommit långt, har lärt mig massor om mig själv, både bra och mindre bra saker. Jag har hittat ett sätt att leva, istället för att överleva som jag gjorde förut.

Förut var mitt stora problem alla konstiga människor som kom in i mitt liv. Idag ser jag att jag äger mitt problem. Det blir extra tydligt när jag ska försöka mig på en relation av nåt slag.

Har träffat en man i två månader, och det är fasen inte lätt när man inte har haft så många friska relationer tidigare! Katastrof-tänket är där som ett brev på posten. Han är säkert oansvarig, han dricker nog för mycket, han är säkert en sån som är otrogen, varför skulle han vilja vara med mig? När kommer det att skita sig? Det är lika bra att jag håller lite avstånd så slipper jag bli sårad!

Jag märker det så tydligt men han ändå svårt att göra nåt annat. När ska jag inse att jag är en värdefull människa och att jag är värd att älskas?

Ikväll ska vi träffas, för att se hur det känns, vad vi vill. Jag ska försöka ha min högre kraft med mig, så att jag inte försöker dribbla och greja själv. Det brukar inte bli bra. Jag vet ju innerst inne att blir det inte vi så var det inte meningen...

Oj!

Jag la den här boken i min mammas hand och sa "läs den, den handlar om mig". Jag har själv inte läst den på säkert fem år, men kom ihåg att jag kände igen mig.

När hon läst den sa hon "om du har varit med om hälften av det som står i den här, så ha du haft ett rent helvete!"

Oj, tänkte jag, det kanske inte var så likt ändå? Jag måste läsa den igen så jag inte har skrämt upp mina föräldrar...

Shit vad ont det gör att läsa! Det är ju mig hon skriver om. Det var precis så det såg ut, det var så min vardag bar. Jag får ont i magen, men samtidigt är det såå bra att bli påmind!

Mamma, det var så det såg ut i stora drag. Det är nog så det ser ut i dom flesta alkoholistfamiljer. Det måste ha gjort ont för er att läsa också, men jag är glad att ni läste den.

Meditation

Shit vad skönt!
Det var väldigt längesen jag var där.. Underbart skönt att sitta tyst tillsammans med andra och bara andas och rensa tankarna.

När livet snurrar på där ute är det skönt att vara i tystnad ibland..