Det är ju här jag ska vara!

Jag blev så ivrig att starta en ny blogg, att jag helt glömde bort att jag redan hade en. Jag förstår ju dock varför jag inte tänkte på det, när jag ser datumet på det sista inlägget... Det var ett tag sen sist. Mycket vatten har runnit under broarna och anledningen till att jag startar upp bloggen igen, är att jag, eller vi såklart, är på väg på ett av de största äventyren vi upplevt. Vi har varit med om mycket och livet är inte slut än. Nu är det nedförsbacke jämfört med när jag skrev på den här bloggen tidigare. Och vad passar bättre än att rida på den skjutsen nedför och passa på att flytta utomlands? Jag kommer att berätta mer om detta framöver. Men det här får räcka för idag, för nu ska jag bädda ner mig och läsa mina gamla inlägg här :-).

Bolibompa kl sju en ledig dag

Barnet ropar enusiastiskt från vardagsrummet; -"Mamma! Idag är det April och då får man luras!!!"

Gammal dejt rostar aldrig?

Det visar sig... Ikväll kunde han inte ses när jag frågade. Han skulle tvätta och städa. Det roliga är att jag är mer imponerad än besviken över att han hellre gjorde det! :-)

Det här med att dejta...

Det är inte speciellt kul längre! Att träffa någon, träffas ett tag, upptäcka att vi inte var rätt för varandra. Börja om igen...

Eller så kan det vara jätteroligt! Om man inte tar det på så stort allvar... :-)

Val i livet

Jag har avslutat en relation som jag har känt ett tag att jag borde avsluta.. Jag har sett alla tecken, men hoppats att det skulle funka ändå.

Jag tänker mycket på hur jag beter mig, vad som är mitt liksom, men framförallt vad jag mår bra av. Och jag mådde inte bra. Jag är glad att jag såg det och glad att jag vågade avsluta, trots att det innebär att jag får börja om från början igen.. Känner mig lite less på att vara singel nu alltså. Men det kommer ju när det kommer. Huvudsaken är att jag mår bra! Och nåt som den här relationen har lärt mig är att jag är redo, bara det är rätt person.

Turbulent

Det är det lite, runt omkring mig. Flera vänner som mår dåligt av en eller annan anledning. Jag lyssnar, och delar med mig av erfarenheter. Det är det enda jag kan göra. Är glad att jag inte längre går längre än så för att hjälpa. Deras problem är just deras problem, inte mina.

Telefonen

ringde igår. En pappa ville prata med sitt barn.
Barnet ville inte och mamman kunde inte tvinga...

Tänk att en relation kan bli så förstörd... Det måste göra så ont i pappan! Men det är inget jag kan göra något åt. Det är deras relation. Jag kan se till att mitt barn får träffa pappa när han vill, men vill han inte så kan jag inte tvinga honom...

Jag hörde besvikelsen i pappans röst, men barnet tittade vidare på tv och somnade sött i mammans famn. Jag är så tacksam för att det är hos mig han känner trygghet och att det inte är jag som måste sitta ensam med besvikelsen och sorgen över att mitt barn inte vill prata...

Tung ryggsäck

Ibland känns den extra tung, ryggsäcken med alla mina erfarenheter. Men å andra sidan är dom ju just det, erfarenheter, och dom har gjort mig till den jag är idag..

Jag har kommit långt, har lärt mig massor om mig själv, både bra och mindre bra saker. Jag har hittat ett sätt att leva, istället för att överleva som jag gjorde förut.

Förut var mitt stora problem alla konstiga människor som kom in i mitt liv. Idag ser jag att jag äger mitt problem. Det blir extra tydligt när jag ska försöka mig på en relation av nåt slag.

Har träffat en man i två månader, och det är fasen inte lätt när man inte har haft så många friska relationer tidigare! Katastrof-tänket är där som ett brev på posten. Han är säkert oansvarig, han dricker nog för mycket, han är säkert en sån som är otrogen, varför skulle han vilja vara med mig? När kommer det att skita sig? Det är lika bra att jag håller lite avstånd så slipper jag bli sårad!

Jag märker det så tydligt men han ändå svårt att göra nåt annat. När ska jag inse att jag är en värdefull människa och att jag är värd att älskas?

Ikväll ska vi träffas, för att se hur det känns, vad vi vill. Jag ska försöka ha min högre kraft med mig, så att jag inte försöker dribbla och greja själv. Det brukar inte bli bra. Jag vet ju innerst inne att blir det inte vi så var det inte meningen...

Oj!

Jag la den här boken i min mammas hand och sa "läs den, den handlar om mig". Jag har själv inte läst den på säkert fem år, men kom ihåg att jag kände igen mig.

När hon läst den sa hon "om du har varit med om hälften av det som står i den här, så ha du haft ett rent helvete!"

Oj, tänkte jag, det kanske inte var så likt ändå? Jag måste läsa den igen så jag inte har skrämt upp mina föräldrar...

Shit vad ont det gör att läsa! Det är ju mig hon skriver om. Det var precis så det såg ut, det var så min vardag bar. Jag får ont i magen, men samtidigt är det såå bra att bli påmind!

Mamma, det var så det såg ut i stora drag. Det är nog så det ser ut i dom flesta alkoholistfamiljer. Det måste ha gjort ont för er att läsa också, men jag är glad att ni läste den.

Meditation

Shit vad skönt!
Det var väldigt längesen jag var där.. Underbart skönt att sitta tyst tillsammans med andra och bara andas och rensa tankarna.

När livet snurrar på där ute är det skönt att vara i tystnad ibland..

Livet

Barnet
Mamman
Hämtning
Lämning
Roligt jobb
Bra vänner
Glad i hjärtat
Otålig
Trött
Tjatig
Fnittrig
Generad
Stor kille
Kan själv
Klok
Lillgammal
Underbar

Livet
Kärleken
Nuet

Jaha

Det här var ju kul!

I en halvtimme eller nåt... :-S

Skillnad

För några månader sen, var det någon som skrek på hjälp utanför där jag bor. Jag låg kallsvettig blickstilla i min säng och svettades. Kunde knappt somna om.

I söndags frågade grannen om jag hört livet utanför i helgen.

Då sov jag som en liten bebis.

Snacka om att jag är lugn inombords.

Ta det lugnt...

Försöker att vara i känslan som jag känner just nu.

Det är ganska lugnt och skönt omkring mig, jag och A har hittat vår vardag, vi umgås med vänner och vi myser tillsammans.

Igår låg det en snygging i min soffa, det känns bra i magen, stannar i den känslan utan att tänka vidare. Rom byggdes inte på en dag...

Positivt

Fick ett telefonsamtal ikväll. Det känns galet att jag blev glad för det som sades, men det blev jag.

Det innebär att vi får fira jul i lugn och ro. Och det innebär också att det finns ett litet litet hopp. Inte för stort, men ett litet frö i alla fall.

Jag håller alla tummar jag kan för att det här ska bli bra nu!!!

Glädje men också lite sorg

Att få vara helt delaktig i min sons liv, trots att jag inte lever med pappan, är något som ibland känns självklart. Men såna här dagar, när något speciellt händer, så är jag så otroligt tacksam för att jag får vara med! Det är inte självklart.

Samtidigt gör det ont, att jag är den enda föräldern som är delaktig. För min son blir det mer och mer självklart och för mig också, tyvärr...

Jag har tänkt mycket på hans pappa idag. Jag undrar hur han mår, hur det känns att vara där han är, och veta att ett av hans underverk fyller stora killen. Där han är just nu kan han inte döva känslorna med nåt. Så om det gör ont i mig, så är det säkert ingenting jämfört med hur ont det gör i honom...

Det som gör mig lugn är trots allt att min lilla goding, min stora fyraåring, inte verkar ha saknat honom just idag.

Grattis min finaste mest underbara på din dag. Äntligen är du fyra! Jag älskar dig ända till Star Wars och tillbaka!

Fyra år..... Fyra år!!??

Helt galet!
Fint kalas blev det och en slagen hjälte somnade i bilen på väg hem.

Tack alla ni som kom och tack världens bästa mormor och morfar för att ni finns och är ni.

Vem har sagt

att man inte kan mysa trots att det är tisdag och fiskpinnar står på menyn?

Till nån som inte läser

Jag tänker mycket på dig.
Inte hela tiden, för jag försöker koppla bort dig.
Men du finns ju där, och vi är knutna till varandra för resten av livet.
Jag blir påverkad men inte på samma sätt som förut.

Ibland gråter jag, för det är så tragiskt, hur ett liv kan raseras, när fel saker kommer in i kroppen.
Bakom allt det här, bakom all skit så vet jag att du finns kvar. Ju längre tiden går, desto mer försvinner den bilden av dig, men jag vet att du finns där.

När ska du ge upp och kapitulera? Kanske aldrig... Kanske om lång tid... Kanske imorgon...

Du missar så mycket! Vår son växer och hittar på nya bus hela tiden, och det missar du. Det kommer att bli ett tungt uppvaknande den dagen du vaknar upp...

Jag saknar dig, saknar att prata med en annan människa som känner precis likadant för denna underbara lilla varelse, som jag gör. Jag saknar dig som vän och jag saknar att bli frisk bredvid dig. Det var ju meningen att vi skulle bli friska tillsammans! Även om vi inte kunde leva ihop, så såg jag fram emot att få växa bredvid dig.

Jag kan inte hjälpa dig, men jag kan känna saknad och sorg. Du är en person som alltid kommer att ha en stor plats i mitt hjärta, du har ju gett mig det allra finaste.

Bli färdig snart, världen finns här ute och dina barn är bara små en gång...

Första advent

Och första barnkalaset för A.

Vilken dag!