Such a waste!

Min lilla fina grät sig till sömns ikväll. Ropandes på mamma och pappa.
Mamman grät när liten fin hade somnat.

Usch! Det är så orättvist! Och det känns så bortkastat...

Var rädda om er relation med era barn därute! Och kom ihåg, att för dom betyder ni allt. Oavsett vad...

Morgonmys

på landet. Heja att det inte finns någon tv!!!

Hrmpf

Jag tycker att det är lite mysigt med utedass. Det hör liksom till på landet. Men nu är klockan snart 23, alla andra sover, det blåser som tusan ute och jag vet att det springer runt möss på gården.

Känns inte helt lockande med andra ord!

Next generation

Bor på landet nu på semestern. Det är tre hus på ön och i alla hus bor barn i ungefär samma ålder. Precis som det var när jag var liten.

Idag satt vi mammor och en pappa och tittade på när våra barn badade där vi badade när vi var små. Tänk att vi sitter och tittar på dom nu, och att dom blir vänner precis som vi var.

Att se granntjejen och A, är som att se mig själv och hennes farbror för ungefär 28 år sen. Antar jag. Eller vad vet jag?? Det kommer ju inte jag ihåg...

Mysigt är det i alla fall och varm i hjärtat blir jag.

Hur ska man veta?

Känner ibland en väldig oro för att jag inte ska räcka till som förälder...

Att jag ska vara för sträng.
Eller för slapp.
Att jag ska leka för lite.
Eller för mycket.
Att han inte ska känna sig trygg med mig.
Eller att han ska bli för mammig just för att jag är den enda tryggheten.

Ja inte vet jag...

Kompisar

Inatt har A haft sin första övernattande kompis här. Det känns som att dom är så små, men det gick bra. Inatt sover dom hos kompisen.

Tänk vad dom fnittrade när dom skulle sova igår! Ända tills dom började brottas och A slog i huvudet.

Kl sex imorse hörde jag tassande steg som jag inte kände igen, och fick en liten kille bredvid mig i sängen. Efter en stund kom även A och jag kunde knappt röra mig.

Min lilla stora underbara kille och hans bästaste kompis=).

Tänk

vad mycket bättre jag mår när jag fokuserar på mig och mitt. När jag ändrar på det som jag faktiskt kan ändra på. Mig själv!

All den energi som går åt till att leva någon annan människas liv, är ju bättre att jag lägger på mitt eget liv.

Att det ska vara så svårt!

Semester

Tänk

om han aldrig mer kommer tillbaka?

Får en klump i både mage och hals när jag tänker på allt som kan hända...

Det är bättre att inte tänka så mycket alls. För inget blir ju bättre av det!

Imorgon är en annan dag

Ibland känns det övermäktigt, det här med att vara ensam förälder!

Imorse var vi griniga både jag och A, och vi grät båda två. Dagen har fortsatt i samma tecken, men utan tårar och bara gnäll.

När han nästan hade somnat ikväll, gav jag honom en puss på kinden, sa att jag älskar honom och ett förlåt för att jag varit grinig. Jag fick tillbaka ett jag älskar dig och förlåt för att jag busat.

Idag har varit en lite sämre dag, men imorgon bitti börjar vi om igen. Att vakna på landet borde göra sitt till!

Semeeeeeeester!!!

Om
Lite
Mer
Än
Två
Timmar

Tänk

så livet kan bli. Att det som man trodde att man aldrig skulle behöva vara med om, händer. Jag känner mig stark (eftersom jag kan visa att jag är svag), men vafan rent ut sagt. Det var ju inte så här det skulle bli. Jag klarar mig, men min lilla pojke...

Jag är inte arg, jag är verkligen inte det. Men jag är ledsen, och orolig. Jag rabblar ganska ofta för mig själv

"Ge mig sinnesro, att acceptera det jag inte kan förändra. Mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden".

Jag kan välja hur jag lever mitt liv, och acceptera att andras val är deras.

Svensk sommar

Älskar!!!

Packing Down The House!

Det ser tomt ut fort, när man tar ner tavlor och gardiner. Ska packa allt jag förmår den här veckan, för sen drar vi ut på landet och njuter av semestern.

Ska bara få A att inse att semester inte är samma sak som att åka bort långt. Det kan duga med landet också!

Morgonstund

Mamman var VÄLDIGT motsträvig till att gå ut och spela fotboll innan åtta på morgonen. På väg hem igen tackade hon barnet för att dom gått ut.

Inte en enda bil.
Varmt i luften trots regn inatt.
Fåglar som kvittrade.
Ingen trängsel i lekparken.

Vilken början på den här söndagen!

Genväg är senväg

Stressad mamma
Kissnödig pojke på väg till bilen
Snabbt beslut om att låta honom kissa i buskarna istället för att gå upp igen
Pojken har glömt hur man står när man kissar ute
Blöta kalsonger
Mamman ännu mer stressad
På väg upp igen med kissiga kallingar medan pojken väntar ute, frysandes utan
Pojke tittar på stressad mamma och säger:
-"Mamma... Det är ju sånt som händer."

Älskade fina underbara unge!

Föräldraroll...

Har lekt mycket med min A, särskilt efter att jag och pappan separerade. När han sen började bo bara hos mig, fortsatte jag att leka.
Jag märkte efter ett tag att jag inte hann med mitt, eller att jag inte kunde göra saker som jag gillar när vi var hemma.
Sen dess har jag inte lekt mycket alls. Är vi hemma en dag så leker vi en stund, vi brukar bada tillsammans eller mysa i soffan. Sen har ju jag ett hem att ta hand om, tvätt att tvätta och mat att laga.. Jag vill inte att han ska komma ihåg mig som mamman som aldrig lekte..

Jag tänker att jag ska vara en trygg vuxen som lär honom att leka själv, eller att leka med kompisar. Jag ska inte vara en lekkompis liksom.

Men inte vet jag om jag gör "rätt"!!??