torsdag 20 december 2012

Positivt

Fick ett telefonsamtal ikväll. Det känns galet att jag blev glad för det som sades, men det blev jag.

Det innebär att vi får fira jul i lugn och ro. Och det innebär också att det finns ett litet litet hopp. Inte för stort, men ett litet frö i alla fall.

Jag håller alla tummar jag kan för att det här ska bli bra nu!!!

lördag 15 december 2012

Glädje men också lite sorg

Att få vara helt delaktig i min sons liv, trots att jag inte lever med pappan, är något som ibland känns självklart. Men såna här dagar, när något speciellt händer, så är jag så otroligt tacksam för att jag får vara med! Det är inte självklart.

Samtidigt gör det ont, att jag är den enda föräldern som är delaktig. För min son blir det mer och mer självklart och för mig också, tyvärr...

Jag har tänkt mycket på hans pappa idag. Jag undrar hur han mår, hur det känns att vara där han är, och veta att ett av hans underverk fyller stora killen. Där han är just nu kan han inte döva känslorna med nåt. Så om det gör ont i mig, så är det säkert ingenting jämfört med hur ont det gör i honom...

Det som gör mig lugn är trots allt att min lilla goding, min stora fyraåring, inte verkar ha saknat honom just idag.

Grattis min finaste mest underbara på din dag. Äntligen är du fyra! Jag älskar dig ända till Star Wars och tillbaka!

Fyra år..... Fyra år!!??

Helt galet!
Fint kalas blev det och en slagen hjälte somnade i bilen på väg hem.

Tack alla ni som kom och tack världens bästa mormor och morfar för att ni finns och är ni.

tisdag 11 december 2012

Vem har sagt

att man inte kan mysa trots att det är tisdag och fiskpinnar står på menyn?

torsdag 6 december 2012

Till nån som inte läser

Jag tänker mycket på dig.
Inte hela tiden, för jag försöker koppla bort dig.
Men du finns ju där, och vi är knutna till varandra för resten av livet.
Jag blir påverkad men inte på samma sätt som förut.

Ibland gråter jag, för det är så tragiskt, hur ett liv kan raseras, när fel saker kommer in i kroppen.
Bakom allt det här, bakom all skit så vet jag att du finns kvar. Ju längre tiden går, desto mer försvinner den bilden av dig, men jag vet att du finns där.

När ska du ge upp och kapitulera? Kanske aldrig... Kanske om lång tid... Kanske imorgon...

Du missar så mycket! Vår son växer och hittar på nya bus hela tiden, och det missar du. Det kommer att bli ett tungt uppvaknande den dagen du vaknar upp...

Jag saknar dig, saknar att prata med en annan människa som känner precis likadant för denna underbara lilla varelse, som jag gör. Jag saknar dig som vän och jag saknar att bli frisk bredvid dig. Det var ju meningen att vi skulle bli friska tillsammans! Även om vi inte kunde leva ihop, så såg jag fram emot att få växa bredvid dig.

Jag kan inte hjälpa dig, men jag kan känna saknad och sorg. Du är en person som alltid kommer att ha en stor plats i mitt hjärta, du har ju gett mig det allra finaste.

Bli färdig snart, världen finns här ute och dina barn är bara små en gång...

söndag 2 december 2012

Första advent

Och första barnkalaset för A.

Vilken dag!

Energi

Går åt. Just nu.
På tisdag ska jag på muntlig förberedelse som det så fint heter. Vad jag egentligen ska göra, är kämpa för det självklara. Trygghet för mitt barn.

Jag hoppas att dom ser det jag ser...