Vissa straffar Gud med detsamma

Ibland känns det uttrycket mer passande än annars.

Tji fick jag!

Att gå vidare...

För varje dag som går så gör jag det lite grann. Trodde kanske att jag kommit längre, längre bort alltså. Men det får ta tid!

Jag tänker inte slå på mig själv för att det är så. Jag är glad för att jag kan känna och att livet kan vara jobbigt.

Men jag känner en känsla i kroppen, som säger att det är dags att ta ett stort kliv, att det är dags att gå vidare ytterligare ett snäpp. Det känns redan befriande!

Det här med försäljare...

Gick in i en telefonbutik igår. Skulle kolla nytt abonnemang. Döm om min förvåning när jag gick ut därifrån och hade beställt en iPhone5.

Men jag känner mig inte lurad faktiskt...
Nu betalar jag nästan 800 kr i fasta avgifter och ringer jag för mer så blir det dyrare. Det nya abonnemanget blir aldrig dyrare än 499/månad. Alltså TJÄNAR jag minst 300 kr varje månad trots att jag får en ny telefon också.

Vilket köp!:-P

Ett brev

ligger på dörrmattan, för att inte glömmas imorgon bitti. Antagligen det finaste brevet som någonsin skickats någonstans...

Och brevskrivaren/ritaren ska själv få lägga det på lådan.

Hur det var, vad som hände och hur det nu är

Jag var en sorgsen människa. Inte så att någon märkte det. Jag var sorgsen när ingen såg. Jag var arg, bitter, egoistisk och trött.

Jag hittade något, som kunde hjälpa mig att få ordning på det jag inte kunde få ordning på själv. Jag insåg mig besegrad och tog emot hjälpen.

Jag tittade inåt och såg vem jag var och började hitta den det var meningen att jag skulle vara. Det hände nåt med mig längs vägen. Jag kan inte förklara vad, det bara hände.

Nu är jag en gladare människa, både utåt och inåt. Jag tycker om att dela med mig och att bry mig om andra människor. Jag går varje kväll igenom min dag. Har jag varit arg, självisk, oärlig eller rädd? Ofta har jag varit allt, men inte alltid. För varje gång jag ser att jag varit det, kan jag göra något åt det. Då har förändringen redan börjat.

Tänk om alla kunde få möjlighet att göra den här resan. Oavsett problem.

Skitjobbig underbar helg

Pirr i mage
Nya människor
Pratig blir tyst och eftertänksam
Liten känner sig stor som får vara med
Korvgrillning över öppen eld
Människor som delar med sig
Ärlighet
Tårar
Skratt
Gemenskap
Andlighet
Skogen
Sjön
Naturen
Nya vänner
På djupet
Urkramad
Insikter
Trött
Ledsen
Glad
Tacksam

Grannen

Hon måste vara sänd från himlen.
Ja, så är det nog.
Vi har träffats några gånger. Ikväll kom hon över för att kolla ensam mamma söker. Fel på tv'n och tjejsnack istället. Efter en stund gick hon hem, i strumplästen! Haha! Guld värt.

Mycket glädje

Ikväll kom storebror. Som vi har längtat! Hemmagjord pizza, bowling på Wii och allmänt mys. Mitt hjärta är fullt och varmt när dom ligger och snusar i sina sängar.

Lite sorg

Idag har vi gråtit. Oj! Vad vi har gråtit. Men det är bra. Ut med det bara! All sorg och ilska och besvikelse och saknad och oro. Många frågor, många försök till bra svar. Maktlöshet och stort ansvar. Men det är bra att det kommer ut. För därinne, innanför skinnet, gör det bara ont. När det kommer ut kan vi dela sorgen, ilskan, besvikelsen, saknaden och oron. Och då blir den lättare att bära. Min fina älskade underbara pojke! Jag önskar att jag kunde få det att försvinna, det som gör ont.

Give and take...

Jag får så otroligt mycket stöd just nu, från alla möjliga håll. Det fyller mig med tacksamhet.

Men ger jag nåt tillbaka? Kanske gör jag det utan att jag märker det. Kanske gör jag det inte...

En nära vän sa för några dagar sen, när jag uttryckte hur lyckligt lottad jag är som har så många fina vänner, att det beror på mig. Att jag är en bra vän. För bra vänner dyker inte upp från ingenstans, dom blir vänner och stannar kvar om man är en bra vän själv.

Hon sa även att det är dags att jag börjar se hur långt jag har kommit. Och att andra människor tar rygg på mig och lär sig saker av mig. Det har jag lite svårt att se... Det är ju jag som lär mig av andra!!??

Tår i ögat

Idag går A sista dagen på sitt dagis (Japp, hemma säger vi dagis men det betyder inte att jag inte vet skillnaden på dagis och förskola). Det känns lite vemodigt, samtidigt som alla steg just nu tas mot ett nytt, tryggare och enklare liv för oss båda.

Tänk att få bo i samma område som sina dagiskompisar! Och mamman kan cykla till jobbet efter dagislämning.

Nu tänker vi härifrån och framåt!

Stämning

Hela veckan har det varit soligt. Men inte i mitt inre.

Idag, när det regnar och blåser, känner jag mig soligare och friare än på länge.

Tänk vad lite vädret har med det att göra...

Rörigt

Har inte skrivit så mycket på ett tag... Det händer mycket runt omkring och jag hinner/orkar/kan inte sortera allt. All energi går åt till att komma upp ur sängen på morgonen och att vara en bra och närvarande mamma.

Jag är glad för att A är så liten och inte märker av allt som händer. Det räcker att jag märker.