Jag har följt en blogg som handlar om en kvinna som har kämpat mot cancer. Hon har en liten dotter och en fin man som har stöttat henne genom sjukdomen. Idag fick jag läsa att hon gått bort. Det är konstigt hur en annan människa, som man inte ens känner, kan påverka en så stark! Den här fina dikten hade någon skrivit i en kommentar, och jag väljer att skriva den här för den var så otroligt fin. Den hjälper mig nu när min faster har gått bort också.
"Döden betyder ingenting. Jag har bara gått in i rummet bredvid.
Jag är Jag och Du är Du. Vi står fortfarande för detsamma i varandras liv.
Nämn mig med mitt gamla invanda namn. Tala med mig på samma otvugna sätt som förut - ändra inte tonläge, låt inte extra högtidlig eller vemodig.
Skratta åt skämten vi brukade skratta åt tillsammans. Gläds och le med mig, tänk på mig och bed för mig. Inte behöver jag försvinna ur ditt hjärta bara för att du inte längre kan se mig.
Jag väntar bara på dig, snart, alldeles nära, bara runt hörnet. Tro mig. Allt är väl."
Vacker dikt får mig att tänka lite visst jag har inte döden som väntar vid dörren, men jag har ett levande helvetet med konflikter och problem som väntar att bara få slita mig i stycke. Men dikten och berätelsen om kvinnan ger mig kraft att kämpa vidare ett tag till innan man fårnågot annat i livet som förhopnings viss ger en kraft att leva samt käpra vidare för ett rättvisare liv.
SvaraRadera