Livsglädje

En farbror, som har varit lite grå, stått lite bakom en faster i framåtanda.
En farbror, som blev ensam efter en kort tids sjukdom för snart ett år sen.
En farbror, som jag inte riktigt visste vad jag skulle säga till förut, inte tyckt att vi har haft något gemensamt.
En farbror, som jag tror att jag har berättat om förut.

Men han gör mig så glad! Han har en helt annan gnista i ögonen, han till och med sitter som om han vore yngre.
Han gör sitt bästa för att fortsätta leva trots att hans bästa har försvunnit för alltid. Han dansar, träffar nyfunna vänner och släktforskar.
Han tar sig igenom dagarna, ensam, en dag i taget, för han vill inte sluta leva.

Om jag någon gång blir ensam, hoppas jag att jag väljer att leva vidare, precis som han har gjort!
Han saknar ju inte henne mindre för att han väljer livet!