När jag är själv med båda barnen vid läggdags, blir jag stressad av tanken att det kommer ta så lång tid med A, så att L blir lidande. Han sitter själv och tittar på tv stackaren, och väntar på att jag ska komma ut så att vi får lite tid tillsammans.
Jag är inte en sån mamma som vill ligga bredvid i en och en halv timme, jag är en sån mamma som tycker att barnet ska lära sig att somna själv (vilket han har gjort i två år), efter att man läst en saga och sjungit lite.
Ikväll blev jag arg. Jag blev jättearg! Men inte hjälpte det... L stackaren fick gå och lägga sig utan någon ensamtid med sin plastmamma (ikväll igen!). Trots att han var vaken en halvtimme extra...
Nu ropar disken på mig också, men jag tror att jag ignorerar den. Går och lägger mig istället (också ensam, R är och bokför med min mamma, men jag kan minsann somna ensam!)
Att skita i disken gör du rätt i, och arg det blir man ibland, mer eller mindre, sånt är livet, jobbigt men mänskligt. du är toppen! och ja att lägga två barn kan vara en utmaning...envisa ungar.
SvaraRadera