Han hade frågat sin mamma imorse om hon trodde att jag skulle bli arg om han ville träffa mig en stund på eftermiddagen imorgon, men sova hemma sen. Hon hade utan tvekan berättat att jag aldrig skulle kunna bli arg för det.
Jag ringde precis till honom och frågade hur han ville göra imorgon. Han svarade att han ville ringa senare och bestämma, för han kanske skulle leka med en kompis.
Jag är såååå glad för att han vågar säga att han inte vill! Och det kanske bara handlar om den hör gången.
Men jag känner mig sorgsen, tänk om det innebär att våra mysiga torsdagar är över..??
Det viktigaste är att han får bestämma. Jag funderar om jag hade kunnat göra något annorlunda, men jag tror inte det.
Fina fina L, min lilla kille som har blivit så stor.
Tack för att du säger vad du vill!! Jag älskar dig lika mycket oavsett!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar