Verkar jag nog ha situationen under kontroll, men på insidan skriker och gråter jag. Jag älskar A över allt annat men det är tufft att vara ensam. Jag vet att jag inte kan hjälpa min vän men jag är orolig.
Jag är så tacksam för alla som har erbjudit sin hjälp. Det gäller bara för mig att ta emot den och banka in i skallen att ensam inte är stark.
För vet ni, jag är inte så stark som jag vill ge sken av...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar