Inte att leka med alltså...
Pratade med en fin vän som snällt nog påpekade att det var det det handlade om. Shit vad arg jag blev!! Men det är ju för att hov har rätt. Varför skulle det annars provocera mig så?
Jag läste lite, bestämde mig för att släppa taget om hela grejen (eller killen) och tog ett bad.
Ikväll kom ett sms med en rimlig förklaring. Tänk om jag väntat på det istället för att försöka lista ut en egen förklaring... Det är som att jag målar en tavla färdig innan jag ens vet och om någon ändrar på motivet (eller helt enkelt inte gör som jag tänkt) så fallet hela målningen.
Näe Annie, skärpning! Ta det lugnt så ordnar det sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar