Min lilla bebis...

har officiellt börjat på dagis! Snyft! Nej då, en del av mig känner att det ska bli skönt att börjajobba nu. Jag har varit hemma tillräckligt liksom. Men den andra delen av mig känner att han är så liten! Men han stortrivdes. Det var tre barn till som började skolas in idag och de sprang hela tiden (nästan) till sina mammor och tankade lite närhet. Men inte A inte. Han var så nöjd ändå, fast jag inte fanns i hans direkta närhet. Vad är det för fel? Tycker han inte om sin mamma? Haha! Är glad att han verkade funka bra i miljön, men hade mått lite bra om han visat att han saknade mig...

Ikväll ska jag träffa underbara E och tanka lite energi, alltid lika härligt. Har lunchat idag med en vän som jag inte träffat på länge. Vad skönt det är med vänner som man egentligen inte vet hur man känner men som man trivs ihop med även om det går år innan man ses igen! Jag gillar inte det här "nu har jag ringt en gång, nu är det hennes tur". Det funkar ju liksom inte så när man är vuxen! Alla har sitt och att man överhuvudtaget har tid att höras är ju toppen, sen vem som ringer är mindre viktigt...

Känner att alla bitar i vardagen börjar falla på plats. Visst, vi är skitdåliga på att slutföra det vi har påbörjat på renoveringen, men vem fan bryr sig egentligen? Det är inte det viktigaste här i världen...