Jag satte en gräns

och det kändes jättebra. Jag är glad över min och den här personens vänskap, men när jag mår dåligt i en relation, måste jag sätta gränser för MIN skull. Det värsta som kan hända är att hon tar avstånd och inte känner att hon orkar visa att hon vill vara vän. Då får jag ta det. Jag har sagt hur jag känner, mer kan jag inte göra. Kanske är det så att hon är rädd? Är det inte oftast så? Rädslor styr våra liv mer än vi tror...

I alla fall är det så för mig.