Jag har tänkt i flera veckors tid att jag skulle behöva vara hemma och komma ifatt mig själv. Mycket har hänt i mitt liv och jag har inte tillåtit mig att känna på riktigt. Jag är så ovan att ta hand om mig själv, och dom senaste veckorna har jag koncentrerat mig på och försökt ändra på någon annan. Jag borde veta vid det här laget att jag inte kan ändra på någon annan än mig själv, men jag har inte sett hur jag har hållit på.
Igår trodde jag på allvar att jag skulle bli galen. På riktigt! Jag ringde en klok vän som frågade om jag inte skulle börja leva mitt eget liv istället för att lägga energi på sånt som jag ändå inte kan göra något åt.
Tack för det!
Jag åkte tillbaka till jobbet efter lunch, sa som det var till min chef, åkte ut till Vilsta och tog en långpromenad i skogen. Sen åkte jag hem och sov. Mitt på dagen! Jag har varit hemma idag också och tänker vara det imorgon med. Det känns lättare att leva idag, jag känner att en tyngd har lyfts från mina axlar.
Man behöver inte vara fysiskt sjuk för att behöva vara hemma och bli friskare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar