Jag har en känsla i kroppen, att det börjar vända nu. Att det är dags att jag börjar klättra, sakta och jäkligt stabilt, uppåt.
Jag känner en frid i kroppen idag, det är inte alls säkert att den finns kvar imorgon när jag vaknar, men idag känner jag ett lugn.
Mycket händer runt omkring mig och jag dras med. Men jag känner ändå att jag har ett avstånd till det, som jag inte har haft på väldigt länge.
En vän hade skrivit på fb, att det har varit fullt med barn hemma hos honom idag, och att han hoppades att nästa person som ringde på dörren var en välsvarvad kvinna som ville leka med honom=).
Det skulle vara det som fattas då... Inte en kvinna alltså, utan en man!
Men jag vet inte det heller faktiskt, jag känner mig rätt nöjd utan just idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar