Känns det allt, jag hade ju börjat vänja mig vid att ha någon att tänka på och längta efter...
Jag kände mig som en skurk igår kväll när jag berättade hur jag kände. Känslan i bilen hem var dock lättnad.
Lättnad över att ha tagit beslutet. Ett beslut för MIG. Ett beslut som innebär att jag är ensam igen trots att jag inget hellre vill än att få vara i tvåsamhet. Ett beslut som är det bästa för mig även om det känns tomt idag...
Jag var nog inte redo helt enkelt...
Men det är så synd! Jag hoppas att jag kommer att hitta någon som är lika fin när jag väl är redo...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar