Alltså...

Samtal över en kopp te:
-"Det är så dålig stämning hemma nu... Han mår ju inget bra och det går ut över alla andra".
-"Det beror inte på att ni håller på att separera då?"
-"Neeej, han mår dåligt och barnen blir påverkade".
-"Fast barn kan ju känna av sånt, det är klart det är annorlunda nu när ni inte är tillsammans längre men ändå bor ihop.. Men vad är din del i det då?
-"Nej men alltså, jag tycker inte att jag har någon del i det".

Att inte se sin egen del, eller att kunna erkänna att man gör fel, imponerar inte direkt på mig!