Att få vara helt delaktig i min sons liv, trots att jag inte lever med pappan, är något som ibland känns självklart. Men såna här dagar, när något speciellt händer, så är jag så otroligt tacksam för att jag får vara med! Det är inte självklart.
Samtidigt gör det ont, att jag är den enda föräldern som är delaktig. För min son blir det mer och mer självklart och för mig också, tyvärr...
Jag har tänkt mycket på hans pappa idag. Jag undrar hur han mår, hur det känns att vara där han är, och veta att ett av hans underverk fyller stora killen. Där han är just nu kan han inte döva känslorna med nåt. Så om det gör ont i mig, så är det säkert ingenting jämfört med hur ont det gör i honom...
Det som gör mig lugn är trots allt att min lilla goding, min stora fyraåring, inte verkar ha saknat honom just idag.
Grattis min finaste mest underbara på din dag. Äntligen är du fyra! Jag älskar dig ända till Star Wars och tillbaka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar