Jag träffar typ aldrig A nu för tiden=(. Hur kul känns det för en mamma att lämna sin 14-månaders på dagis på morgonen med orden: vi ses imorgon bitti gubben! Usch! Men snart kommer det förhoppningsvis bli bättre. Imorgon ska det ringas chef och så får vi se var det leder. Det är med stor ångest jag har tagit ett beslut (jag kan inte ens erkänna för mig själv att jag tagit beslutet...) och sätter mig själv främst. Jag tänker inte ropa hej förrän jag vet att allt är klart, men som det ser ut nu så kommer det bli bra på jobbfronten.
Ikväll var världens bästa C här när jag kom hem och lekte med A. Hon stannade och snackade en stund, alltid mysigt och kul att träffas! Nu är hennes pappa här i stället=). Det är härligt att bo nära sin släkt (eller sambons släkt).
Wish me luck tomorrow!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar