Upp som en sol...

och ner i sjuksängen när jag kom hem. Försökte åka och jobba igår, och jobbade några timmar men det höll inte hela vägen. När ska jag lära mig att lyssna på min kropp istället för mitt dåliga samvete mot jobbet? Måste lära mig att släppa taget även där tror jag=). En av de fina människor jag träffade i slutet av veckan har tagit kontakt med mig och det känns jätteroligt! Det är som att en helt ny värld öppnar sig för massor av människor och alla vi som är där, är ju normala människor som har tappat bort oss själva och vårat på vägen. Jag är astaggad inför framtiden och jag är så tacksam och glad att jag är där jag är idag, med den familj jag har. Annars skulle jag aldrig ha fått all denna visdom, oavsett hur det slutar.

Nej, ner under filten igen och tycka synd om sig själv.