Ibland känns det övermäktigt, det här med att vara ensam förälder!
Imorse var vi griniga både jag och A, och vi grät båda två. Dagen har fortsatt i samma tecken, men utan tårar och bara gnäll.
När han nästan hade somnat ikväll, gav jag honom en puss på kinden, sa att jag älskar honom och ett förlåt för att jag varit grinig. Jag fick tillbaka ett jag älskar dig och förlåt för att jag busat.
Idag har varit en lite sämre dag, men imorgon bitti börjar vi om igen. Att vakna på landet borde göra sitt till!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar