Har lekt mycket med min A, särskilt efter att jag och pappan separerade. När han sen började bo bara hos mig, fortsatte jag att leka.
Jag märkte efter ett tag att jag inte hann med mitt, eller att jag inte kunde göra saker som jag gillar när vi var hemma.
Sen dess har jag inte lekt mycket alls. Är vi hemma en dag så leker vi en stund, vi brukar bada tillsammans eller mysa i soffan. Sen har ju jag ett hem att ta hand om, tvätt att tvätta och mat att laga.. Jag vill inte att han ska komma ihåg mig som mamman som aldrig lekte..
Jag tänker att jag ska vara en trygg vuxen som lär honom att leka själv, eller att leka med kompisar. Jag ska inte vara en lekkompis liksom.
Men inte vet jag om jag gör "rätt"!!??
Jag leker inte heller så mycket. Jag målar, pysslar, läser, sjunger, pratar och funderar eller badar gärna men roll-lekarna får de leka med någon annan. Och vet du vad; om man leker fast man inte vill märker de det och jag tycker det är ärligare att göra det man tycker om att göra..Å andra sidan kan mycket av "det vardagliga" bli lek ju! Kram Linda
SvaraRadera