Ibland känns den extra tung, ryggsäcken med alla mina erfarenheter. Men å andra sidan är dom ju just det, erfarenheter, och dom har gjort mig till den jag är idag..
Jag har kommit långt, har lärt mig massor om mig själv, både bra och mindre bra saker. Jag har hittat ett sätt att leva, istället för att överleva som jag gjorde förut.
Förut var mitt stora problem alla konstiga människor som kom in i mitt liv. Idag ser jag att jag äger mitt problem. Det blir extra tydligt när jag ska försöka mig på en relation av nåt slag.
Har träffat en man i två månader, och det är fasen inte lätt när man inte har haft så många friska relationer tidigare! Katastrof-tänket är där som ett brev på posten. Han är säkert oansvarig, han dricker nog för mycket, han är säkert en sån som är otrogen, varför skulle han vilja vara med mig? När kommer det att skita sig? Det är lika bra att jag håller lite avstånd så slipper jag bli sårad!
Jag märker det så tydligt men han ändå svårt att göra nåt annat. När ska jag inse att jag är en värdefull människa och att jag är värd att älskas?
Ikväll ska vi träffas, för att se hur det känns, vad vi vill. Jag ska försöka ha min högre kraft med mig, så att jag inte försöker dribbla och greja själv. Det brukar inte bli bra. Jag vet ju innerst inne att blir det inte vi så var det inte meningen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar